Mobil TOP 900 pix

Hjärnan har fattat det länge, men kroppen, själen och medvetandet har inte riktigt tagit in det, inte innan nu.Först snabbt, som ett knytnävsslag i bröstet och sedan långsamt, långsamt sjunker det in
och det gör ont, ont i själen.

2005 stod vi inför ett vägskäl i livet.
Ladugården var sliten och vi hade bara 45 kor. Då vi tog över gården tjugo år tidigare var det ett helt normalt familjejordbruk men 2005 gick det knappt att överleva på. Så vi behövde bestämma hur vi skulle göra. Det fanns två tydliga val. Ville vi fortsätta som bönder så skulle vi bygga en ny ladugård med plats för 100-120 kor och med allt vad det innebär med fler och större maskiner, mer mark och inte minst mer lån.
Det andra alternativet är att göra något helt annat.

Jag hade sedan en tid börjat vara mer och mer på Karlsberg Gård (dagens B&B). Jag tyckte mer och mer om gården och hade börjat fantisera om att starta ett B&B men även utveckla

Stenugnsbakningen som jag i det läget bara gjorde lite grann
Jag trivdes på Karlsberg, gården hade en skön känsla och atmosfär. Den var gammal och välbevarad från moderniseringar och hade sin charm och sitt ursprung.
Vi bestämde oss för att testa B&B 2005 och efter den sommaren så skulle vi bestämma oss.

Och resten är historia som det heter…
2006 blir vårt övergångsår. Vi avvecklar mjölkkorna och

 Väljer att utveckla Karlsberg Gård

Det är svårt att ”testa” om du vill göra något annat för att sedan kunna komma tillbaks vad det gäller bonneriet När du sålt korna och arrenderat ut marken är ditt liv som bonde över. Du kommer aldrig att gå tillbaks. Jag vet ingen, verkligen ingen som gjort den resan. När du bestämmer dig för att sluta är det så, den tidsepoken går nu i graven.  Den dagen då 18 st av våra allra finaste kossor skulle säljas vidare och förhoppningsvis få en bra framtid på ett nytt ställe, glömmer jag aldrig,

Klockan är runt åtta på morgonen och alla kossorna är mjölkade. Transportbilen dånar in på gårdsplanen och jag vet att nu kommer mina kossor att för alltid lämna gården. Det är stora, fina, dräktiga djur som mjölkar bra. Jag och Bengt lägger på den ena grimman efter den andra och en efter en går de upp på transporten. Vi pratar inte så mycket, det är fullt schå att bara få upp allihop på bilen. När alla korna är lastade hissar transportören upp lemmen till lastbilen och jag ser våra kossor för sista gången. Men det är först när lastbilen kör ut från gården som smällen kommer. Jag är helt oförberedd och blir totalt överrumplad. Det är som att få ett knytnävsslag rätt i magen. Kroppen, själen, sinnet, medvetandet (kalla det vad du vill) har fattat, det är över nu, min tid, vår tid som bönder är över. Det gör fruktansvärt ont och när jag ser på Bengt ser jag att han känner likadant. Vi står en stund utanför ladugårdsdörren och bara andas. Vi vet båda att nu ska vi snart öppna dörren för att gå in i ladugården och där se hur nästan hälften av korna försvunnit. Eftersom vi hade uppbundna djur som stod i två rader så syntes det extra tydligt, alla hålen efter de kor som precis åkt.
Direkt efter frukost flyttar jag sedan ihop kossorna så de står jämte varandra och nu visste jag att det värsta var över.

De här bilderna är från -92, -93 nånting då vi tog upp potatis

När jag ser tillbaks på vår tid som bönder så är det med stor glädje. Våra tre barn Robin Albin och Maja har fått växa upp på gården och tagit del av naturen och fått förmånen att ha sin mamma och pappa intill sig hela tiden.

Det är underbart att se tillbaks på dessa bilder. Här är det Albin i overall som undersöker traktorn och hitchkroken.

Och Robin som så gärna satt i traktorn mest hela tiden. Skulle gissa att det är -91.
Många mil har det blivit då Bengt skulle hämta sågspån, krossa havre eller bara köra på åkrarna

Läs hela inlägget »

Min dröm och mål är att få vara entreprenör i själ och hjärta, att få utveckla vårt företag i rätt riktning genom att utnyttja mer och mer av alla sköna byggnader som finns. Att kunna få ge jobb, sysselsättning och driv åt yngre själar. Jag ser framför mig lite som i dimma, hur nya projekt kommer fram i periferin och resan fortsätter framåt med glädje och kärlek.

Min vision är att gården får leva och ha ett skönt flyt alla dagar i veckan av människor som söker glädje, lantlighet, genuinitet. Att få skapa en oas för alla människor som lever idag.

Att de ska känna att vi brytt oss lite extra och har ansträngt oss lite utöver det vanliga för att de ska trivas. Att deras vistelse här blir ett skönt avbrott från vardagen..

Läs hela inlägget »

Var rädd om din inre trädgård
Vi finns här av en anledning och vi har fått alla de unika egenskaper vi har för att vi ska göra något utav dem. Och vi vet när det är rätt…

Är du full av ideér och skulle vilja utveckla något?
Har du lite galna tankar om hur det ska gå till?
Är det något som ingen annan gör eller väldigt få?
Kan du se framför dig hur det skulle kunna se ut?
Men framför allt brinner ditt hjärta och ropar ja, ja, ja då du tänker på det?
Då finns det bara en sak GÖR DET…..

Det kommer säkert att bli mycket jobb, blod, svett och tårar men din inre kraft kommer att visa dig vägen. Var uthållig och skaffa dig en skön människa som lyssnar och tror på dig.
Men var noga med vem du pratar mer. Släpp inte in vem som helst i din inre trädgård. Vårda dina små plantor (tankar och ideér) ömt och med kärlek. Prata med människor som vill dig väl. Prata framförallt med andra som kanske gjort en liknande resa. Det finns så många elaka tungor som bara vill komma in i din trädgård, trampa på dina plantor och tala om hur dumt och omöjligt allting är. Så skapa en skön inre trädgård men se till att fixa en grind som bara du och noga utvalda får komma igenom.

Jag har haft så sjukt många tankar och galna ideér men jag är ingen dum och ansvarslös människa. I början var jag nog lite naiv och blåögd och pratade gärna om mina ideér till vem som helst och blev väl inte alltid mött med den respekt som jag fick. Nu har jag blivit klokare och väljer vem som får komma in i min trädgård men också lite mer hårdhudad efter erfarenhet såklart. Jag ser ju att det oftast gått ganska bra och innan du försökt vet du inte om det kommer att funka. Jag har prövat många projekt och ideér på Karlsberg, några har blivit bra och andra har jag bara släppt och gått vidare.  Börja med de stegen som du känner dig bekväm med.

Lite tips på hur du kan komma igång

 
Nuläget :)
1. Hur har jag det idag?
(Vad är det som är bra och vad skulle jag vilja göra mer av)
Detta tar ju en stund att fundera ut men ska ses som en analys av nuläget. Bra att skriva ner.
Drömläget:)
2.Hur skulle mitt liv se ut om det var perfekt? ( Hur skulle jag jobba? hur skulle jag må,  vad skulle jag göra mer av och vad skulle jag göra mindre av.)
beskriv drömlivet helt enkelt. Skriv ner
3.Vad behöver jag förändra
Vilka steg behöver jag göra föra komma dit och vad för litet steg skulle jag kunna göra direkt.
När man tänker sitt drömlivet är det också viktigt att tänka vad vill jag till... Och inte vad vill jag komma ifrån för då har du fel fokus. Det är inte lätt att förändra sitt liv och det är viktigt att du får ta det i den takt och ordning som känns mest bekväm.
Lycka till.
Ps Hör gärna av dig m du behöver coaching till ditt drömliv

Läs hela inlägget »

Jo, visst hade jag tänkt tanken och visst hade vi pratat om det men det skulle till en riktigt tjatig Australiensare för att vi skulle baka pizza i vår gamla stenugn för första gången.

Det var mitt i sommaren för kanske fem år sedan och min bror Jörgen som numera bor i australien var här på besök med sin sköna familj. Vi gick borta på B&B:et och filurade lite då Jörgen plötsligt vandrade in i bakstugan och körde in huvudet djupt i i ugnen.

"Kan man inte baka pizza här inne?" säger Jörgen och kommer tillbaka med huvudet i upprätt ställning. "jo det går säkert", svarar jag. 
"Då kan vi väl göra det ikväll?"
"Nej," Det är högsäsong, det kommer att vara fullt med gäster här och jag är trött". 
Ärligt talat kände jag inte alls för att ställa till med pizzabak mitt i sommaren. Det ska eldas och göras deg och sedan fixas till pizzor och sedan tycker jag heller inte riktigt om att "vara ivägen" för mina gäster. 
Men nu hade Jörgen bestämt sig och operation övertalning började. 

Vad glad jag blev att jag lät mig övertalas den gången. Nu kör vi pizzabak som en härlig aktivitet som passar alla. Jag gör en kalljäst deg som sedan får flyta ut mellan mina händer till lagom plåtstorlek och så öser vi på med massa goa grejer, mozzarella, bacon, ädelost, räkor, oliver mm. Recpetet hittar du längre ner

Till 6 pizzor eller 2 stora plåtpizzor

Du behöver
500 g kallt vatten
25 g jäst
700 g ekologiskt stenmalet vetemjöl
80 g durumvetemjöl, helst ekologiskt
20 g fint havssalt
rapsolja
Gör så här
Bland vatten, jäst och mjöl i en köksmaskin ca 3 minuter på låg hastighet. Öka hastigheten och knåda degen 5 minuter. Tillsätt saltet och knåda ytterligare 4 minuter.
Lägg degen på mjölat bord och dela i sex lika stora delar. Smörj en plåt med olja. Rundriv degbitarna och lägg på plåten. Olja försiktigt in ovansidorna. Täck med plastfolie och låt jäsa 2 timmar i rumstemperatur.
Ta upp degen försikt och låt den flyta ut mellan dina händer, gå runt med hnderna så alla sidor flyter ut. Gör du en stor pizza kan det vara lättare att vara två som hjälps åt att dra ut degen. 
Förslag på fyllning.
1.
Till en stor plåtpizza
2 dl cremé fraiche, att breda ut på botten
Fyll botten med riven ost och sedan på med 
bacon, champinjoner, ½ rödlök och oregano. Strö över ruccola eller basilika direkt då den kommer ut
2.
Till en stor plåtpizza
Tre stora skedar hemlagad tomatsås att breda ut på botten
Fyll på med riven ost och sedan på med ädelost och god mozzarella.Strö över ruccola eller basilika direkt då den kommer ut
3.
Till en stor plåtpizza
Tre stora skedar hemlagad tomatsås att breda ut på botten
Fyll på med riven ost och sedan på med räkor, oliver, färsk sparris och oregano. Peppra med svartpeppar direkt då den kommer ut och strö färsk basilika över

Läs hela inlägget »

Hjärnan har fattat det länge, men kroppen, själen och medvetandet har inte riktigt tagit in det, inte innan nu.Först snabbt, som ett knytnävsslag i bröstet och sedan långsamt, långsamt sjunker det in
och det gör ont, ont i själen.

2005 stod vi inför ett vägskäl i livet.
Ladugården var sliten och vi hade bara 45 kor. Då vi tog över gården tjugo år tidigare var det ett helt normalt familjejordbruk men 2005 gick det knappt att överleva på. Så vi behövde bestämma hur vi skulle göra. Det fanns två tydliga val. Ville vi fortsätta som bönder så skulle vi bygga en ny ladugård med plats för 100-120 kor och med allt vad det innebär med fler och större maskiner, mer mark och inte minst mer lån.
Det andra alternativet är att göra något helt annat.

Jag hade sedan en tid börjat vara mer och mer på Karlsberg Gård (dagens B&B). Jag tyckte mer och mer om gården och hade börjat fantisera om att starta ett B&B men även utveckla

Stenugnsbakningen som jag i det läget bara gjorde lite grann
Jag trivdes på Karlsberg, gården hade en skön känsla och atmosfär. Den var gammal och välbevarad från moderniseringar och hade sin charm och sitt ursprung.
Vi bestämde oss för att testa B&B 2005 och efter den sommaren så skulle vi bestämma oss.

Och resten är historia som det heter…
2006 blir vårt övergångsår. Vi avvecklar mjölkkorna och

 Väljer att utveckla Karlsberg Gård

Det är svårt att ”testa” om du vill göra något annat för att sedan kunna komma tillbaks vad det gäller bonneriet När du sålt korna och arrenderat ut marken är ditt liv som bonde över. Du kommer aldrig att gå tillbaks. Jag vet ingen, verkligen ingen som gjort den resan. När du bestämmer dig för att sluta är det så, den tidsepoken går nu i graven.  Den dagen då 18 st av våra allra finaste kossor skulle säljas vidare och förhoppningsvis få en bra framtid på ett nytt ställe, glömmer jag aldrig,

Klockan är runt åtta på morgonen och alla kossorna är mjölkade. Transportbilen dånar in på gårdsplanen och jag vet att nu kommer mina kossor att för alltid lämna gården. Det är stora, fina, dräktiga djur som mjölkar bra. Jag och Bengt lägger på den ena grimman efter den andra och en efter en går de upp på transporten. Vi pratar inte så mycket, det är fullt schå att bara få upp allihop på bilen. När alla korna är lastade hissar transportören upp lemmen till lastbilen och jag ser våra kossor för sista gången. Men det är först när lastbilen kör ut från gården som smällen kommer. Jag är helt oförberedd och blir totalt överrumplad. Det är som att få ett knytnävsslag rätt i magen. Kroppen, själen, sinnet, medvetandet (kalla det vad du vill) har fattat, det är över nu, min tid, vår tid som bönder är över. Det gör fruktansvärt ont och när jag ser på Bengt ser jag att han känner likadant. Vi står en stund utanför ladugårdsdörren och bara andas. Vi vet båda att nu ska vi snart öppna dörren för att gå in i ladugården och där se hur nästan hälften av korna försvunnit. Eftersom vi hade uppbundna djur som stod i två rader så syntes det extra tydligt, alla hålen efter de kor som precis åkt.
Direkt efter frukost flyttar jag sedan ihop kossorna så de står jämte varandra och nu visste jag att det värsta var över.

De här bilderna är från -92, -93 nånting då vi tog upp potatis

När jag ser tillbaks på vår tid som bönder så är det med stor glädje. Våra tre barn Robin Albin och Maja har fått växa upp på gården och tagit del av naturen och fått förmånen att ha sin mamma och pappa intill sig hela tiden.

Det är underbart att se tillbaks på dessa bilder. Här är det Albin i overall som undersöker traktorn och hitchkroken.

Och Robin som så gärna satt i traktorn mest hela tiden. Skulle gissa att det är -91.
Många mil har det blivit då Bengt skulle hämta sågspån, krossa havre eller bara köra på åkrarna

Läs hela inlägget »

Min dröm och mål är att få vara entreprenör i själ och hjärta, att få utveckla vårt företag i rätt riktning genom att utnyttja mer och mer av alla sköna byggnader som finns. Att kunna få ge jobb, sysselsättning och driv åt yngre själar. Jag ser framför mig lite som i dimma, hur nya projekt kommer fram i periferin och resan fortsätter framåt med glädje och kärlek.

Min vision är att gården får leva och ha ett skönt flyt alla dagar i veckan av människor som söker glädje, lantlighet, genuinitet. Att få skapa en oas för alla människor som lever idag.

Att de ska känna att vi brytt oss lite extra och har ansträngt oss lite utöver det vanliga för att de ska trivas. Att deras vistelse här blir ett skönt avbrott från vardagen..

Läs hela inlägget »

Var rädd om din inre trädgård
Vi finns här av en anledning och vi har fått alla de unika egenskaper vi har för att vi ska göra något utav dem. Och vi vet när det är rätt…

Är du full av ideér och skulle vilja utveckla något?
Har du lite galna tankar om hur det ska gå till?
Är det något som ingen annan gör eller väldigt få?
Kan du se framför dig hur det skulle kunna se ut?
Men framför allt brinner ditt hjärta och ropar ja, ja, ja då du tänker på det?
Då finns det bara en sak GÖR DET…..

Det kommer säkert att bli mycket jobb, blod, svett och tårar men din inre kraft kommer att visa dig vägen. Var uthållig och skaffa dig en skön människa som lyssnar och tror på dig.
Men var noga med vem du pratar mer. Släpp inte in vem som helst i din inre trädgård. Vårda dina små plantor (tankar och ideér) ömt och med kärlek. Prata med människor som vill dig väl. Prata framförallt med andra som kanske gjort en liknande resa. Det finns så många elaka tungor som bara vill komma in i din trädgård, trampa på dina plantor och tala om hur dumt och omöjligt allting är. Så skapa en skön inre trädgård men se till att fixa en grind som bara du och noga utvalda får komma igenom.

Jag har haft så sjukt många tankar och galna ideér men jag är ingen dum och ansvarslös människa. I början var jag nog lite naiv och blåögd och pratade gärna om mina ideér till vem som helst och blev väl inte alltid mött med den respekt som jag fick. Nu har jag blivit klokare och väljer vem som får komma in i min trädgård men också lite mer hårdhudad efter erfarenhet såklart. Jag ser ju att det oftast gått ganska bra och innan du försökt vet du inte om det kommer att funka. Jag har prövat många projekt och ideér på Karlsberg, några har blivit bra och andra har jag bara släppt och gått vidare.  Börja med de stegen som du känner dig bekväm med.

Lite tips på hur du kan komma igång

 
Nuläget :)
1. Hur har jag det idag?
(Vad är det som är bra och vad skulle jag vilja göra mer av)
Detta tar ju en stund att fundera ut men ska ses som en analys av nuläget. Bra att skriva ner.
Drömläget:)
2.Hur skulle mitt liv se ut om det var perfekt? ( Hur skulle jag jobba? hur skulle jag må,  vad skulle jag göra mer av och vad skulle jag göra mindre av.)
beskriv drömlivet helt enkelt. Skriv ner
3.Vad behöver jag förändra
Vilka steg behöver jag göra föra komma dit och vad för litet steg skulle jag kunna göra direkt.
När man tänker sitt drömlivet är det också viktigt att tänka vad vill jag till... Och inte vad vill jag komma ifrån för då har du fel fokus. Det är inte lätt att förändra sitt liv och det är viktigt att du får ta det i den takt och ordning som känns mest bekväm.
Lycka till.
Ps Hör gärna av dig m du behöver coaching till ditt drömliv

Läs hela inlägget »

Jo, visst hade jag tänkt tanken och visst hade vi pratat om det men det skulle till en riktigt tjatig Australiensare för att vi skulle baka pizza i vår gamla stenugn för första gången.

Det var mitt i sommaren för kanske fem år sedan och min bror Jörgen som numera bor i australien var här på besök med sin sköna familj. Vi gick borta på B&B:et och filurade lite då Jörgen plötsligt vandrade in i bakstugan och körde in huvudet djupt i i ugnen.

"Kan man inte baka pizza här inne?" säger Jörgen och kommer tillbaka med huvudet i upprätt ställning. "jo det går säkert", svarar jag. 
"Då kan vi väl göra det ikväll?"
"Nej," Det är högsäsong, det kommer att vara fullt med gäster här och jag är trött". 
Ärligt talat kände jag inte alls för att ställa till med pizzabak mitt i sommaren. Det ska eldas och göras deg och sedan fixas till pizzor och sedan tycker jag heller inte riktigt om att "vara ivägen" för mina gäster. 
Men nu hade Jörgen bestämt sig och operation övertalning började. 

Vad glad jag blev att jag lät mig övertalas den gången. Nu kör vi pizzabak som en härlig aktivitet som passar alla. Jag gör en kalljäst deg som sedan får flyta ut mellan mina händer till lagom plåtstorlek och så öser vi på med massa goa grejer, mozzarella, bacon, ädelost, räkor, oliver mm. Recpetet hittar du längre ner

Till 6 pizzor eller 2 stora plåtpizzor

Du behöver
500 g kallt vatten
25 g jäst
700 g ekologiskt stenmalet vetemjöl
80 g durumvetemjöl, helst ekologiskt
20 g fint havssalt
rapsolja
Gör så här
Bland vatten, jäst och mjöl i en köksmaskin ca 3 minuter på låg hastighet. Öka hastigheten och knåda degen 5 minuter. Tillsätt saltet och knåda ytterligare 4 minuter.
Lägg degen på mjölat bord och dela i sex lika stora delar. Smörj en plåt med olja. Rundriv degbitarna och lägg på plåten. Olja försiktigt in ovansidorna. Täck med plastfolie och låt jäsa 2 timmar i rumstemperatur.
Ta upp degen försikt och låt den flyta ut mellan dina händer, gå runt med hnderna så alla sidor flyter ut. Gör du en stor pizza kan det vara lättare att vara två som hjälps åt att dra ut degen. 
Förslag på fyllning.
1.
Till en stor plåtpizza
2 dl cremé fraiche, att breda ut på botten
Fyll botten med riven ost och sedan på med 
bacon, champinjoner, ½ rödlök och oregano. Strö över ruccola eller basilika direkt då den kommer ut
2.
Till en stor plåtpizza
Tre stora skedar hemlagad tomatsås att breda ut på botten
Fyll på med riven ost och sedan på med ädelost och god mozzarella.Strö över ruccola eller basilika direkt då den kommer ut
3.
Till en stor plåtpizza
Tre stora skedar hemlagad tomatsås att breda ut på botten
Fyll på med riven ost och sedan på med räkor, oliver, färsk sparris och oregano. Peppra med svartpeppar direkt då den kommer ut och strö färsk basilika över

Läs hela inlägget »

Länkar

-

Festen är över och ordningen är återställd

Etiketter

6:30 det är mörkt ute och jag har tassat bort till Karlsberg. Ja,, tassat och tassat, jag cyklade. Det är en varmt höstdag och jag ska pyssla lite i huset innan ljuset kommer och ger mig anledning till dagens löprunda.

I helgen utnyttjade vi vårt B&B för privat bruk. Det är verkligen ett privilegium att få ha en alldeles "egen festlokal" Både jag och Bengt gillar att ha fest så den utnyttjas allt som oftast till lite sköna fester.

Festens rosor pryder bordet :)
Diskmaskinen urplockad, vinglasen på plats och en påse full med goa matrester. Jag känner att detta blir en riktigt fin dag.

Äntligen!

Idag var det supeskönt att få slänga kameran runt halsen och få ge sig ut för att fota alla sköna höstfärger. Solen sken som om den bad om ursäkt för sin frånvaro igår.

Stugorna har bäddat in sig i färger

Vårt fina, fina brygghuset som alltid gör sig så bra på bild :)

På väg hem för lite fika. Önskar er alla en superskön dag <3

Vi är på g...

Med hjälp av duktiga hantverkare kommer vi att ta vår verksamhet ett steg till

På baksidan av huset ska vi skapa en skön oas för våra frukostgäster.

Det börjar så smått att ta form.Sockeln är lagd :) Nu är det bara resten kvar

Här har vi den sköna utsikten våra gäster kommer att få njuta mer utav :)