Mobil TOP 900 pix

5 maj 2006
Det är allvar nu.

Hjärnan har fattat det länge, men kroppen, själen och medvetandet har inte riktigt tagit in det, inte innan nu.Först snabbt, som ett knytnävsslag i bröstet och sedan långsamt, långsamt sjunker det in
och det gör ont, ont i själen.

2005 stod vi inför ett vägskäl i livet.
Ladugården var sliten och vi hade bara 45 kor. Då vi tog över gården tjugo år tidigare var det ett helt normalt familjejordbruk men 2005 gick det knappt att överleva på. Så vi behövde bestämma hur vi skulle göra. Det fanns två tydliga val. Ville vi fortsätta som bönder så skulle vi bygga en ny ladugård med plats för 100-120 kor och med allt vad det innebär med fler och större maskiner, mer mark och inte minst mer lån.
Det andra alternativet är att göra något helt annat.

Jag hade sedan en tid börjat vara mer och mer på Karlsberg Gård (dagens B&B). Jag tyckte mer och mer om gården och hade börjat fantisera om att starta ett B&B men även utveckla

Stenugnsbakningen som jag i det läget bara gjorde lite grann
Jag trivdes på Karlsberg, gården hade en skön känsla och atmosfär. Den var gammal och välbevarad från moderniseringar och hade sin charm och sitt ursprung.
Vi bestämde oss för att testa B&B 2005 och efter den sommaren så skulle vi bestämma oss.

Och resten är historia som det heter…
2006 blir vårt övergångsår. Vi avvecklar mjölkkorna och

 Väljer att utveckla Karlsberg Gård

Det är svårt att ”testa” om du vill göra något annat för att sedan kunna komma tillbaks vad det gäller bonneriet När du sålt korna och arrenderat ut marken är ditt liv som bonde över. Du kommer aldrig att gå tillbaks. Jag vet ingen, verkligen ingen som gjort den resan. När du bestämmer dig för att sluta är det så, den tidsepoken går nu i graven.  Den dagen då 18 st av våra allra finaste kossor skulle säljas vidare och förhoppningsvis få en bra framtid på ett nytt ställe, glömmer jag aldrig,

Klockan är runt åtta på morgonen och alla kossorna är mjölkade. Transportbilen dånar in på gårdsplanen och jag vet att nu kommer mina kossor att för alltid lämna gården. Det är stora, fina, dräktiga djur som mjölkar bra. Jag och Bengt lägger på den ena grimman efter den andra och en efter en går de upp på transporten. Vi pratar inte så mycket, det är fullt schå att bara få upp allihop på bilen. När alla korna är lastade hissar transportören upp lemmen till lastbilen och jag ser våra kossor för sista gången. Men det är först när lastbilen kör ut från gården som smällen kommer. Jag är helt oförberedd och blir totalt överrumplad. Det är som att få ett knytnävsslag rätt i magen. Kroppen, själen, sinnet, medvetandet (kalla det vad du vill) har fattat, det är över nu, min tid, vår tid som bönder är över. Det gör fruktansvärt ont och när jag ser på Bengt ser jag att han känner likadant. Vi står en stund utanför ladugårdsdörren och bara andas. Vi vet båda att nu ska vi snart öppna dörren för att gå in i ladugården och där se hur nästan hälften av korna försvunnit. Eftersom vi hade uppbundna djur som stod i två rader så syntes det extra tydligt, alla hålen efter de kor som precis åkt.
Direkt efter frukost flyttar jag sedan ihop kossorna så de står jämte varandra och nu visste jag att det värsta var över.

De här bilderna är från -92, -93 nånting då vi tog upp potatis

När jag ser tillbaks på vår tid som bönder så är det med stor glädje. Våra tre barn Robin Albin och Maja har fått växa upp på gården och tagit del av naturen och fått förmånen att ha sin mamma och pappa intill sig hela tiden.

Det är underbart att se tillbaks på dessa bilder. Här är det Albin i overall som undersöker traktorn och hitchkroken.

Och Robin som så gärna satt i traktorn mest hela tiden. Skulle gissa att det är -91.
Många mil har det blivit då Bengt skulle hämta sågspån, krossa havre eller bara köra på åkrarna

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Maria Fagermyr » Din inre trädgård:  ”Så bra skrivit. Jag har oxå fått lära mig (den hårda vägen) att inte släppa in a..”

  • Maja Andersson » Din inre trädgård:  ”Så fint och klokt skrivit <3”

  • Anna Evertsson » Din inre trädgård:  ”Mycket kloka tankar, tack för att du delar med dig Anneli. Att stanna upp och in..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln